Här berättar matte Petra om sina tidigare hundar

Jag har haft schäfer hundar i min familj ända sedan jag föddes. Min pappa arbetar som hundförare inom Polisen, och har gjort det i över 20 år. Totalt har vi haft 13 hundar, men endast 3 av dem har varit i tjänst. De andra har helt enkelt inte passat som polishundar. Sabo tex hade ett litet fel på frambenet som gjorde att han inte passade, en annan var för snäll osv.

Tarzan Tarzan var min familjs andra hund. Men också den hund vi hade längst. Han var som en storebror för mig när jag var liten. En gång när jag var liten (i blöjåldern) var mamma tvungen att gå ut i tvättstugan en snabbis medans jag satt på en filt på golvet i köket. Tarzan låg bredvid och "vaktade" mig. När mamma sedan var på väg tillbaks så smög hon sig till dörröppningen för att titta vad som hände. Hon fick se mig på väg krypandes av filten. Men Tarzan som hade blivit tillsagd att vakta mig, lyfte helt enkelt tag i mig med tänderna på baksidan av blöjan. Han lyfte mig, några centimeter över marken, försiktigt tillbaks till filten igen och sen lade han sig i vägen för mig så att jag inte kunde krypa åt det hållet igen. Jag blev säkert lite paff och satt kvar där på filten en stund, men sen gjorde jag väl något bus igen..:-) Efter det så var mamma inte alls rädd för att gå ifrån mig när Tarzan var i närheten. :-) 1989 var vi tvungna att avliva Tarzan eftersom han hade fått diabetes och åldern hade väl tagit ut sin rätt också. Han blev ändå 13 år. Men han slutade aldrig att vara polishund. Han skulle hela tiden med min pappa och jobba, tillsammans med den "nya" hunden. Men ofta var han nog väldigt glad åt att få vara hemma och leka med mig och min syster istället för att jaga elaka busar och knarkare. Tarzan var väldigt stor och såg väl lite "farlig" ut kanske (för andra), men han var fromm som ett lamm när han kom hem. Han älskade barn, och en gång när vi släppte in honom på ett (allergifritt) dagis så satte han sig ner och lät barnen leka med honom. Han stortrivdes där. Polishundar är otroliga. På jobbet är de registrerade som vapen och livsfarliga, men så fort de kommer hem så är de "vanliga" familjehundar som man kan gosa med hur mycket som helst. Tarzan kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Han var ju ändå min storebror i 8 år.

Rosso Rosso var vår senaste hund. Vi fick honom ca 1988-1989. Rosso var BÄST helt enkelt. Jag har ALDRIG älskat en hund så mycket som jag älskar honom. Han var mitt allt. Min kompis, min lillebror!! Han var min lillebror ända fram till i augusti 1997 då vi var tvungna att avliva honom pga ryggfel. Det finns så otroligt mycket jag skulle kunna säga om honom, så det är nog ingen ide att skriva så mycket mer än så här.

Sabo :

Sabo var vår tredje hund. Vi hämtade honom på Hundskolan i Sollefteå när han var en liten valp. Tyvärr så kommer jag inte ihåg så mycket av honom, eftersom jag var så liten. Men han var en go liten valp som blev en stor och präktig schäfer. Tyvärr hade han ett fel på sitt ena framben som eventuellt kunde hindra honom i tjänsten som polishund senare. Vi var tvungna att länmna ifrån oss honom. Vad jag vet så blev han Securitas hund eller något liknande.

Rocky

Honom hade vi en väldigt kort tid. Det jag kommer ihåg av honom är att han öppnade och stängde vattenkranen alldeles själv.

Attack

Larry

Ipso

Pappas första hund, som han hade innan jag föddes.

Buster

Vicks

Tacke

Zorro?

och flera som vi hade väldigt kort tid