Ibland händer det ju saker som man som hund inte riktigt kan förstå varför det ska hända. Tex att man inte får den korven man vill ha eller åka till skogen 10 gånger om dagen.

Bamse berättar
Jag var hos min mattes farmor när något väldigt konstigt och otäckt hände. Jag skulle springa uppför trappen in till huset men kom på att ajg hade nog minsann glömt något i bilen, så jag vände när jag hade baktassarna på nedre trappsteget. AJ AJ AJ AJ AJ HJÄLP JAG SITTER FAST!!!!! skrek jag till mina människor och slet till mig min vänstra baktass. Den hade på nåt konstigt vis fastnat i dräneringshålen i ståltrappen som farmor Elsa har. Matte, husse och mormor kom springandes och skulle hjälpa mig.

Vilken tur att jag inte var ensam då för jag blödde, som mormor sa, som en gris. Hur man nu kan jämföra något med mig med en skär grymtande skinka. HUMPF!!! Iallafall så sa de åt mig att lägga mig ner på gräsmattan och det gjorde jag ju självklart. JAg har varit lite rädd om mina tassar tidigare, eftersom någon har behandlat mig illa i ett tidigare hem. Men nu kände jag att mina människor ville hjälpa mig och fixa tassen åt mig, så jag slängde mig ner och lät mig plåstras om och tvättas.

Farmor Elsa sprang in efter vatten och papper, medans matte, husse och mormor stannade hos mig. De tvättade ochla om bandage så att det skulle sluta blöda. Morfar Roland (som kan det mesta om oss vovvar) var ute i skogen med fyrhjulingen och arbetade. Matte försökte ringa honom, men fick inget svar på hans mobil. Och smarta som de är så förstod de att jag skulle bli nervös och orolig om matte och husse åkte iväg med bilen efter morfar, så de lyfte upp mig i min bur och så fick jag åka med istället. Det är ganska nära till skogen men vi hade sån tur att vi mötte morfar efter vägen å vi slapp åka hela vägen till skogen. Vi körde hem till gården igen och så fick morfar undersöka mig. Han sa att hela biten av min svarta klo stod rakt upp pekandes mot magen och klämde neråt på pulpan. Det var därför det blödde så hemskt mycket.

Vi ringde direkt till min UNDERBARA veterinär som sa att vi skulle komma till honom direkt, men att morfar först skulle ta min klotång och klippa av klobiten så att det itne tryckte mer. Sagt och gjort, jag var lite skraj, men det gjorde nästan inte ont alls. Dt är en liten bit att åka till min veterinär, men det är det värt för han är SÅ snäll och duktig. Jag märkte knappt att jag fick en spruta eller att han gjorde något med mig. Samma sak när han tog blodprov och vaccinerade mig, jag insåg inte att han tagit blod från mig och gett mig 2 sprutor förrän det hela var över. He he det är härligt att gå till doktorn utan att vara rädd. För jag vet ju att han är duktig och snäll mot mig.

Han gav mig nåt roligt som gjorde mig lugn och lite sömnig. När jag sedan vaknade hade han tagit bort det onda. Han tog bort allt skräp som satt runt pulpan min så nu är det bara en rosa stump som ser ut som en rosa räkstjärt enligt matte.

Alltså, först är man som en gris och sen en räkstjärt. Finns det ingen hejd på det hela. Ibland säger de kalv oxå eftersom jag är så stor.

Jag fick gå med bandage och salvor i ca 2 veckor efter min lilla olycka. Vi var till doktorn igen efter ett tag och han sa att min tassa var jättefin. Matte och Husse tyckte jag var SÅÅ duktig eftersom jag nästan aldrig gnagde på bandaget. Efter ett tag blev jag oxå van med att ha en tjusig strumpa utanpå bandaget när vi gick ut. Matte köpte sockeplast med halkskydd på åt mig som jag kunde ha när vi skulle göra "finare" saker. Pilutta ER!! Och så hade jag strumpor från militären som var gröna och fina när vi var i skogen och på promenader.

Tassen var helt läkt efter ungefär 1 ½ månad. Den blev svartare och svartare för varje vecka och tillslut blev det min gamla vanliga klo igen. Vilken tur det för jag fick inte göra alla saker jag ville när jag var sjuk. Ingen cykling, inget utomhusbad så ofta och så var jag ju tvungen att ta det jättelugnt de första två veckorna efteråt.

Här neranför kan ni se lite bilder på hur min tass såg ut ungefär 2 veckor efter olyckan.

De är numrerade i nåt som heter kronologisk ordning